Vi läser dagligen om problemen Sverige tampas med i näringsliv och industri. Nedläggningar, nedskärningar och finansiella problem. Politikernas mantra om jobb och skatter för att tackla finanskriser och ett och annat ”krispaket” till banker.
Problemen ska lösas genom att hålla snäva ramar på de offentliga utgifterna och möjligen satsa på ”hushållsnära tjänster”, som ska föra oss in i framtiden. Jag kan inte förstå dock hur våra politiker så totalt avsaknar visioner om vad lilla Sverige ska konkurrera med i framtiden.
Sverige byggde välfärd efter 1940-talet, som en av de få nationer som lyckats behålla sin industri och infrastruktur intakt efter andra världskriget. Sverige exporterade järn, trä och malm till hela europa och sköt fram positionerna på välfärdsligan som kulminerade omkring 1970-80. Nu har dock resten av europa kommit ifatt och gått om Sverige på många områden. Trots våran regerings bedyranden om att allt är frid och fröjd. Vår konkurrenskraft har minskat i takt med att kontinenten helt enkelt jagat ifatt oss. Jag har upplevt detta på egen hand genom mina resor runt om i världen och upplever att vi i Sverige hamnat efter på område efter område. Inte bara ekonomiskt, utan även ur ett samhälleligt perspektiv (Jag skulle kunna skriva om det här hur mycket som helst, men får lämna det för att komma någon vart med detta inlägg). Dessutom har Asien, kanske främst Indien och Kina blommat upp till starka globala aktörer och konkurrerar ytterligare med Sverige på i princip alla marknader. Två enorma nationer som ensamt utgör nästan hälften av all handel på jorden!
Kanske var det under 1990-talet som uppfattningen tillkom att Sverige trots allt skulle konkurrera internationellt genom att vara ”högutbildade” och vi skulle erbjuda ”kvalitet” och kunskap – något som implicit inte Indier och Kineser skulle kunna göra. Forskning och utveckling skulle vara vår grejj här i Sverige. Något slags tro på att vi Svenskar skulle vara gjorda av något annat fabrikat än primaterna österut. Lite smartare än resten (något som naturligtvis är helt befängt). Den här osanningen lever vi med ännu idag och bara så sakterligen börjar vi inse att de jobb som nu avvecklas i Sverige helt enkelt flyttas utomlands, oavsett graden av ”komplexitet” eller ”high-tech-nivå”.
Ingen ska göra sig någon illusion om att det i enbart hand beror på att det är låglöneland som ”stjäl” våra jobb. Det är inte så enkelt. Faktum är att både Indier och Kineser är välutbildade, hårt arbetande och dessutom motiverade. Dessa länder har framtiden för sig och börjar så sakterligen förstå att den höga välfärdsstandard vi i väst åtnjutit även kan bli deras. Något som vi självklart inte ska neka dem på något sätt. Men vi måste fundera på hur vi ska vårda vår egen.
Vi måste fråga oss själva vad det är Sverige ska erbjuda på den globala marknaden? Det är absolut inte låglönejobb, tillverkningsindustri, forskning eller export av järn och skog. Detta är inte längre en stomme att stå på för en liten nation som Sverige och detta gör dessutom många länder numera lika bra eller bättre än Sverige redan nu. T.ex. Brasilien, Kina, Indien, Australien etc. etc. Björnen sover verligen i norr, men tro inte att tiden står still för det, framtiden låter inte vänta på sig.
Vi saknar i dagsläget en plan, eller vision, för vad Sverige egentligen ska göra som nation i en stenhård global konkurrens. Det saknas både insikt om problematiken och politisk vilja att ens adressera den på allvar. I slutändan handlar detta alltså om Sverliges välfärd i termer av mat, hus och familj. Det har nog många glömt bort. Kom ihåg att Sverige i alla tider (utom just tiden efter andra världskriget) varit en fattig, eller väldigt fattig nation. Det finns inget som per automatik garanterar att Sverige kommer kunna behålla samma livsstil och välfärd för alltid. Vi behöver en vision som vi kan samlas kring som nation. En målsättning om man så vill, eller en linje som kan föra oss in i framtiden. Den linjen är inte hushållsnära tjänster och jobbskatteavdrag.
Obama höll nyligen ett tal till USA som la fram lite av en sådan vision för USA som ytterst handlade om energi. En linje som åtminståne jag kan förlika mig med. Man skulle bevilja det största forskninganslaget i USA:s historia på att forska om förnyelsebar energi. Även om detta inte kanske är lösningen på USAs alla problem, så är det en vision som presenteras. Kan man dessutom förverkliga visionen så tror jag att man är redo för framtiden. Varför har våra politiker så kapitalt misslyckats med att förmedla någon vision för oss Svenskar? Troligen för att de inte har någon sådan.
Piratpartiet är en del av min vision för ett Sverige i framtiden. En vision om att bygga ett samhälle där information och kunskap står i centrum. Öppen och fri kunskap leder till innovation och kanske ännu viktigare, ett välmående folk. Människor som får ta del av information, kultur och kunskap på ett öppet sätt lär sig tänka själva, fungera med medmänniskor på ett sunnt och jämligt sätt. Piratpartiet är ett litet, litet steg åt det hållet – men precis så stort att det gör skillnad! Denna skillnad är även det som skiljer Piratpartiet från de etablerade partierna i Riksdagen, som trampat vatten sen länge utan att varesig ge svar på någon som helst fråga om hur samhället i Sverige ska se ut i framtiden, eller, hur Sveriges folk ska må bra och vara fria.
Jag hoppas så enormt att vi Svenskar kan ta steget in i framtiden nu, och slippa riskera bli lämnade tillbaka till vår kalla historia av fattigdom och missär.
Rösta på Piratpartiet – rösta för ett första steg mot en bättre framtid i Sverige och världen!
