Andreas Ekströms principer

Igår skickade jag iväg ett inlägg för att undersöka vad Andreas Ekströms (kulturjournalist, Sydsvenskan) åsikter egentligen består i.

Han skrev en artikel i Journalisten.se där han hittar likheter med Ny Demokrati och radar upp ett antal blaffor som kan summeras i (citerat):

Mina reflektioner i [klammerhakar]:

  • Folklighetselitismen. Anspråket att se och förstå saker som andra ännu inte förstår.

[Kanske är det så att många, men inte alla, förstår, ännu?]

  • Den gränslösa populismen.

[Ja, piratpartiet är populärt. Men det finns en anledning till det som inte innebär att man håller sig väl med den i dagsläget rådande makt-pengar-konstellationen]

  • Hån och förakt som metod för att möta motstånd.

[Jag tycker det är hånfullt och föraktfullt att påstå exakt detta. Att bemöta någon som kommer in i en debatt, opåläst, okunnig, med stängda öron och förutfattade meningar kommer alltid uppleva kritik som hånfull och föraktfull. Men ur vems perspektiv?]

  • Den totala avsaknaden av politisk helhetssyn.

[Äntligen något vettigt. Ja, det är sannt, men är det seriöst att ett nytt parti ska ha en agenda för världsfreden? Förhoppningsvis kommer det!]

  • Vulgärestetiken.

[!?!?!?! Jösses, på detta område är jag verkligen inte påläst. Jag vet inte vad jag ska tycka. Gör du?]

  • Den konsekvensfria politiken. Förändringar ska drivas igenom utan analys av effekterna.

[Det är just konsekvenserna av partiets politik som man vill ha. Våra nuvarande partier är mer oroade över vilka politiska konsekvenser deras politik genererar. Mycket prat och lite effekt.]

  • Företrädarna. Två tveksamma frifräsargrabbar av besserwissertyp, lite olika på ytan men i själva verket mycket lika.

[Ojojoj, ”tveksamma”. Du skrev ovan ”Hån och förakt som metod för att möta motstånd.” Smaklöst.]

  • Deras following, som såvitt jag kan bedöma huvudsakligen är proselyter (slå upp, gärna i en ordbok som skyddas av upphovsrätten!) som för första gången besjälas av en politisk fråga, och därför agerar med samma enögdhet och samma besatta enfrågeperspektiv på tillvaron som sina företrädare.

[Som ovan]

Jag kunde inte låta bli att kommentera på hans blogg: