Om förkastliga argument

Jag tänkte idag ägna en liten stund till att prata om argumentation.

Det är många gånger man läser att vi – på grund av divere avtal – är tvungna att anpassa, ändra eller införa lagstiftning i Sverige. Vi blir informerade om att vi inte har något val helt enkelt.

Vårt medlemskap i EU innebär att vi demokratiskt beslutat om att gå med i sammarbetet, som flyttar en del makt utanför Sveriges gränser. Vi är även med i WTO, OECD, m.fl.

Både IPRED-lagen och det mycket omtalade förslaget ACTA motiveras bakom argument som om att vi skulle vara bunda till lagstiftning för att leva upp till våra åtaganden i och med dessa avtal. (Edit: Läs Farmorguns blogg om ACTA!)

DETTA ÄR INTE SANT OCH KOMMER ALDRIG VARA ETT GILTIGT ARGUMENT!

Anledningen ligger i vår självaste konstitution, som säger att Sverige bara har en enda lagstiftare som väljs av svenska folket. Att påstå att vi MÅSTE införa en lag i Sverige är samma sak som att underkänna vår egen demokratiskt valda lagstiftare! Det är inte en bra sak. Det är förkastligt.

Dessvärre så har lagstiftare och lekmän ofta tolkningsföreträde till hur lagen tolkas och implementeras. Vårt rättsväsende har visserligen till uppgift att tolka lagarna i domstol, men i praktiken så är denna mycket lydig inför lagstiftaren och andra särintressen (lobbygrupper och privatpersoner med stora volymer pengar). Det har vi ju sett t.ex. i TPB-målet, där lagstiftarens åsikter (och ett gäng lyhörda lekmän) om fildelning går före vad som står skrivet i själva lagen.

Det är därför viktigt att vara medveten om att så fort du hör ett argument för att införa en lag, med hänvisning till avtal eller sammarbete – ja, kom då ihåg att Sverige är en suverän stat med en lagstiftare som står till svars inför DIG!

Annonser